I Sverige är i princip den enda rådande behandlingen för hypotyreos (underfunktion i sköldkörteln) ett syntetiskt preparat vid namn Levaxin. Det finns även ett ”naturligt” preparat som kallas NDT (Natural Dessicated Thyroid),  ”torkad sköldkörtel” på svenska, som ofta kommer från gris, men även nöt. I USA kan vilken läkare som helst skriva ut recept på detta preparat och patienten kan hämta det på vilket apotek som helst. I Sverige kan vilken läkare som helst också skriva ut recept på NDT, men Apoteket måste söka licens hos Läkemedelsverket för att få expediera receptet. Anledningen till detta är att tillverkaren av preparatet inte har försäljningstillstånd i Sverige.

Min mening med detta blogginlägg är att belysa delar av det Dr Lowe tar upp, nämligen att NDT är ett effektivt alternativ till dagens standardbehandling med syntetiskt T4 i form av Levaxin.

Följande är skrivet av Dr John C. Lowe. Översättningen är min och jag har i vissa delar ändrat texten så att ”jag” istället är utbytt mot ”Dr Lowe” – för det är ju INTE JAG som har skrivit texten från början… det finns också några omskrivningar pga språkliga skillnader mellan engelska och svenska. Texten är dessutom tagen i delar ur sitt orginal. För den intresserade rekommenderas den engelska originaltexten.

—

Dr Richard Guttler har varit medlem i kommittén för the American Association of Clinical Endocrinologist’s riktlinjer kring diagnos och behandling av hypotyreos, och han har utropat sig själv till ”den verkliga sköldkörtelexperten”. År 2004 publicerade Guttler falska påståenden om naturlig torkad sköldkörtel (NDT). Ett av hans påstående var att NDT ”inte har några av fördelarna” som T4 (t.ex Levaxin) ger patienten. I samma dokument visar han dock själv att detta påstående inte är sant. Han visar det genom att citera historiska bevis för att torkad sköldkörtel är effektiv behandling för hypotyreos…

Senare år 2004 publicerade Dr John Lowe sitt genmäle. Dr Guttler försökte inte tillbakavisa Dr Lowe’s argumentation, istället fortsatte han att ha dessa falska påståenden online på sin hemsida. Därefter uppgav han att Dr Lowe misslyckades i sitt genmäle ”utan det minsta bevis”. Det var också ett falskt påstående av Dr Guttler.

Dr Lowe lämnar sedan mer bevis för att Dr Guttlers anklagelse mot NDT är falska, och tror att det är avgörande för hälsan och välbefinnandet för många patienter med hypotyreos att Dr Guttler erkänner falskheten i sina påståenden, om att NDT inte ger några fördelar. En del läkare kan utan frågor acceptera hans falska påståenden och vägra NDT till patienter som ett potentiellt effektivt alternativ när de inte blir bättre med syntetiskt T4.

I början av 1900-talet skrev Sir William Osler (en av de mest betydelsefulla läkarna i den medicinska historien) om torkad sköldkörtel som behandling för hypotyreos. Hans kommentarer om behandlingen i hans lärobok ”Principles and Practices of Medicine” är viktiga för förståelse av fördelen med NDT för patienter med hypotyreos. Dr Osler skrev någon gång mellan år 1892 och 1919:

”Vår profession har inte haft någon större framgång än den vid behandlingen av sjukdomar på grund av hypotyreos. Att vi idag kan rädda barn annars dömda till hjälplös idioti – att vi kan återställa hälsan hos offren för myxedem [hypotyreos] - är en triumf för experimentell medicin. . . . ”

”Resultaten, som regel, är enastående jämfört med något i hela skalan av botande åtgärder. En fattig, svagsint, padda-liknande karikatyr av mänskligheten kan återställas till psykisk och kroppsliga hälsa. Viktminskning är en av de första och mest slående effekterna, en patienten förlorade över 30 pounds (15 kg) inom sex veckor. Huden blir fuktig, urinen ökar, svettningen kommer tillbaks, temperaturen stiger, pulsen ökar, den mentala dvalan minskar och den basala ämnesomsättningen ökar. ”

Dr Osler var dock inte de enda trovärdiga läkaren som prisade den oöverträffade effektiviteten av thyreoideavävnad som medicin. Redaktörerna på British Medical Journal skrev följande uttalande år 1893. Det var bara 1,5 år efter att oralt intagen tyreoideavävnad blev den föredragna behandlingen för hypotyreos:

”Den serie av artiklar och illustrerade fall som har publicerats under de senaste arton månaderna i British Medical Journal kommer att räcka för att bevisa för våra läsare att vid behandling av myxedem [hypotyreos] med sköldkörtelextrakt, har vetenskaplig medicin uppnått ett av de mest slående och betydelsefulla triumfer som någonsin har vunnits i praktiken.”

1950 fann forskarna Hart och MacLagan, att L-tyroxin var den mest aktiva av de olika formerna av T4. De skrev i sin slutsats:

”Medan vi är inte i stånd att säga att L-tyroxinnatrium är bättre vid behandling av myxödem [hypotyreos] än ett pålitligt sköldkörtelextrakt [NDT], enligt vår mening är det bestämt lika tillfredsställande. ” Och de skrev:  ”Vi anser L-tyroxinnatrium vara lika tillfredsställande som sköldkörtelextrakt vid myxödem.”

På 1920-talet och 1930-talet genomförde forskare studier där de jämförde effekterna av NDT och syntetiskt T4. Till exempel 1926, rapporterade Boothby et al att både NDT och T4 effektivt ökade försökspersonernas metabolism.

År 1929 rapporterade Thompson et al i en studie med två patienter effekterna av Squibb’s T4 och Armour’s torkade sköldkörtel. De två produkterna hade liknande effekter på tre mätningar: den basala ämnesomsättning, kroppsvärmen och kliniska symtom.

1932 hittade Thompson et al de olika doser av NDT och T4 som proportionellt höjde patienternas metabolism. 1934 och 1936, publicerade andra forskare liknande resultat från sina jämförelser av NDT och T4. Robertson och Kirkpatrick 1952 och Sturnick 1961 bekräftade resultaten från tidigare studier där forskare jämfört NDT och T4. År 1965 rapporterade Sisson detaljerade skillnader i effekter av NDT, T4 och T3 på biokemiska tester av sköldkörtelfunktionen. Skillnaderna var förutsägbart, och vi finner samma skillnader i laboratorietester i dag. Det viktiga är detta: de olika testresultaten bekräftade styrkan av alla tre typer av preparat, inklusive NDT.

I ett ställningstagande som brittiska Thyroid Association publicerade på nätet, uppgav föreningen att ”Det har aldrig gjorts en direkt jämförelse av dessa två behandlingar” – och menar naturligtvis NDT och T4. I ett genmäle till föreningen, hänvisar Dr Lowe till 11 publicerade studier där forskare faktiskt hade jämfört effekterna av de två preparaten. Dr Lowe har sedan hittat ytterligare tre publicerade rapporter om direkta jämförelser. Tillsammans har dessa  forskare genomfört och publicerat minst 14 studier där de jämfört effekten av NDT och T4. Forskarna rapporterade inte i någon av publikationerna, det som Dr Guttler hävdade - att NDT inte har någon av fördelarna med syntetiskt T4.

Som Dr Lowe har påpekat på annat håll, visar studier att syntetiskt T4 (som Dr Guttler uteslutande förespråkar för hypothyroida patienter) är ineffektivt för många patienter. Att begränsa dessa patienter till syntetiskt T4 är mycket sannolikt att skada dem genom sin ineffektivitet. Det är mycket möjligt att en del läkare som läser Guttlers nyhetsbrev kommer att acceptera, utan att ifrågasätta, hans storslagna självutnämning som ”den verkliga sköldkörtelexperten.”

Under inflytande av hans skryt, kan dessa läkare ta till sig hans falska påståendet att NDT  inte gynnar hypothyroida patienter. I så fall kan hans påstående vilseleda dessa läkare i att förneka sina patienter NDT som en möjlig effektivt alternativ behandling, trots att syntetiskt T4 har misslyckats med att gagna dem. Den potentiella skadan för dessa patienter är uppenbar. På grund av denna potential har Dr Guttler, enligt Dr Lowes mening, en humanitär skyldighet att med öppet sinne underrätta sig om studier som visar den kliniska nyttan med NDT, och korrigera sina falska påståenden om NDT.

—

• Originaltexten på engelska finns här.

—