Finnålsbiopsi av sköldkörteln (också kallad finnålspunktion eller finnålscytologi) kan visa om sköldkörteln är atrofisk (förtvinad), vilket av vissa anses kunna vara orsak till symtomen – oavsett om blodproven är avvikande eller ej. En del läkare behandlar atrofisk sköldkörtel, trots normalt TSH och T4, andra inte.
”Har patienten kliniska symtom på hypotyreos och TPOak och/eller cytologiska fynd av epitelförändringar och klar stegring av antalet lymfocyter, ska behandling övervägas.” Det vill säga utan att TSH och/eller T4 behöver vara avvikande. Detta skriver överläkare Jan Calissendorff och professor Lambert Skoog i Läkartidningen (nr 21-22 2006).
I en undersökning av 219 kroniskt trötta patienter – gjord av Wikland, Sandberg och Löwhagen och publicerad i The Lancet 2001 – fann man att 40 procent av patienterna hade histologiska bevis på kronisk lymfocytär tyreoidit (Hashimotos), och i dagsläget en atrofisk sköldkörtel. Dock hade enbart hälften av dessa patienter förhöjda värden av antikropparna TPO och/eller TG.
33 procent hade ett TSH-värde under 3,0 och 59 procent ett TSH under 5,0. 41 procent av patienterna, de med ett TSH över 5,0, kunde behandlas med sköldkörtelhormon enligt vetenskap och beprövad erfarenhet, då 2001. (Idag ligger denna gräns mellan 4–2,5, beroende på vilket lab och vilken läkare du har.) Samtliga patienter med atrofisk sköldkörtel behandlades dock med sköldkörtelhormon i denna studie, vilket enligt författarna var ”equally favorable” för patienterna. Inga fler detaljer om deras hälsa ges, men läkare Bo Wikland fortsatte livet ut att behandla på detta vis, och många patienter är honom evigt tacksam.
Studien indikerar således att atrofisk sköldkörtel/kronisk lymfocytär tyreoidit är vanlig bland patienter som lider av kronisk trötthet, att antikroppar i blodet inte är tillförlitligt för att upptäcka om det finns en histologisk lymfocytär tyreoidit, och att behandling med sköldkörtelhormon kan förbättra symtomen hos patienter med kronisk lymfocytär tyreoidit – oavsett om TSH är förhöjt eller ej.
Studien saknar dock en kontrollgrupp av friska individer och av denna anledning tas den inte på allvar av etablissemanget. Om man hade gjort finnålsbiopsier också av 219 friska individers sköldkörtlar är det mycket möjligt att att även dessa hade haft en hög andel av atrofiska sköldkörtlar menar man, och man tror inte på att den förtvinade sköldkörteln skulle vara orsaken till symtomen, för enligt blodproven är det ju inget fel.
Långt ifrån alla som lider av en hypotyreos som inte syns i dagens blodprov har dock atrofiska sköldkörtlar. Men OM patienten har ”turen” nog att ha det, kan det förenkla för denne att få behandling – OM patienten hittar rätt läkare vill säga.
