Subklinisk/mild hypotyreos

Subklinisk hypotyreos står ursprungligen för ett tillstånd med normala nivåer av sköldkörtelhormonerna T4 och T3 i blodet tillsammans med en förhöjd nivå av TSH, men där patienten inte har några symtom. Denna benämning är dock olycklig eftersom ett flertal undersökningar visat att individer med subklinisk hypotyreos visst kan ha symtom, det vill säga vara ”icke-subkliniska”. Benämningen mild hypotyreos används därför allt oftare – därmed inte sagt att symtomen för den drabbade behöver upplevas som milda.

Den som lider av mild hypotyreos kan ha en förhöjd koncentration av TSH som ändå är inom referensintervallet för vad som anses normalt, då referensintervallet är ett medelvärde beräknat på en populationsgrupp. Särskilt om individen normalt sett har ett lågt TSH-värde. En dansk studie (källa nedan) visar att en ökning i TSH med 1,0 mlE/L kan vara förenat med symtom för den som är drabbad. Det innebär att den som exempelvis hade 0,5 mlE/L som frisk och nu i stället ligger på 1,5 mlE/L kan ha symtom av detta, och lider alltså av mild hypotyreos.

95 % av befolkningen som inte har förhöjda TPO-antikroppar, har ett TSH-värde mellan 0,5 och 2,5 mlE/L och 2,5 har (tidigare) föreslagits bli ny gräns för när behandling bör övervägas. Mild hypotyreos kan alltså innebära att individen har ett TSH som är lägre än 2,5 mlE/L.

En lätt brist på sköldkörtelhormon påverkar i första hand centrala nervsystemet och vanliga symtom är trötthet, depressiva besvär, sänkt livskvalitet, minskad arbetsförmåga, torr hud och annat som kan påminna om normalt åldrande. Eftersom symtomen ofta är allmänna kan det vara lätt att missa att det är mild hypotyreos det handlar om.

Oftast är mild (subklinisk) hypotyreos ett led i utvecklingen mot (klinisk) hypotyreos, och efterhand som symtomen blir svårare kommer den drabbade troligtvis att få behandling. Men processen tills blodvärdena blir så pass ”sjuka” att personen får behandling, kan ta tid. Ibland flera år.

I Sverige har man provat att behandla en grupp infertila kvinnor och dem som fått upprepade missfall med den vanliga sköldkörtelmedicinen Levaxin, trots att de haft ”friska” blodvärden, och kvinnorna blev nästan alla gravida och förlösta (källa nedan). Likaså har behandlingsresultaten med Levaxin varit lyckade hos en grupp ungdomar med ”friska” blodvärden som blivit trötta, oengagerade och haft svårt att följa med i skolarbetet (källa nedan). Det tyder på att större delen av dem lidit av en obehandlad mild hypotyreos.

Att en obehandlad mild hypotyreos ligger till grund hos många av dem som blir ”utbrända” och diagnostiseras med utmattningssyndrom, är också troligt. När ämnesomsättningen sviktar ökar nämligen stressnivån i kroppen samtidigt som kognitiva förmågor minskar. Och ju högre stressnivå desto mer försvagas immunförsvaret, vilket kan förstärka den inflammatoriska processen i sköldkörteln som redan påbörjats. Det är inte ovanligt att hypotyreospatienter haft en period av ”utbrändhet” åren innan hypotyreos konstaterades (källa nedan). Läs mer

Fördelar med att behandla mild hypotyreos är exempelvis: friskare patienter med bättre livskvalitet, färre besök med patientfall som vården inte lyckas lösa, ”infertila” kvinnor som kan bli fertila, skolgång och uppgifter på arbetsplatsen går betydligt bättre med en hjärna som inte går på lågvarv och människor slipper bli ”utbrända”. Under det senaste årtiondet har det också publicerats flera studier som visar på ett samband mellan mild hypotyreos och riskfaktorer för hjärt- och kärlsjukdom. Detta genom flera olika mekanismer associerade med utvecklingen av åderförfettning/åderförkalkning (ateroskleros). Läs mer

Källor:
Intervju med Ove Törring, docent och överläkare i endokrinologi, i Primärvårdens Nyheter nr 9-2009
”Tyreoideasjukdomar hos vuxna” av Ernst Nyström, Ove Törring m fl

Informationen på denna sajt ska ses som ett komplement, men aldrig ersätta medicinsk expertis

© 2017 Hypotyreos.info

Logga in med dina uppgifter

Glömt dina uppgifter?