I boken ” Behandling av vuxna med thyreoideahormon” utgiven av Nycomed 1994, ISBN 91-630-2585-X författad av läkarna Ernst Nyström (som också skrivit förord), Gertrud Berg, Svante Jansson, Göran Lindstedt, Ove Törring och Stig Valdemarsson står följande:
”För innehållet i boken svarar författarna och det är ej nödvändigtvis Nycomed AB:s uppfattning.
Sidan 61:
Tål alla patienter thyroxin?
Patienter upplever någon gång biverkningar av sin thyroxinmedicinering. Det finns mycket få fall med genuina överkänslighetsreaktioner dokumenterade vid thyroxintillförsel. Däremot är det inte ovanligt att patienten vid början av behandlingen eller vid dosökning kan uppge att hon/han fått klåda eller muskelvärk eller lätta erythematösa hudförändringar. Det bör också uppmärksammas att Levaxin® innehåller en liten mängd laktos.
Vissa patienter som övergått från thyreoideaextrakt (till exempel Thyranon®) till syntetiskt thyroxin upplever att de – oberoende av dosering – tidigare mådde bättre eller får biverkningar med den nya medicinen. Dessa patienter kan efter hänvisning till specialist fortfarande få thyreoideaextrakt på licens.
Thyroid® (Parke-Davies) är ett bovint thyreoideaextrakt som tillverkas i 30 mg och 60 mg tabletter. Enligt uppgift från Läkemedelsverket motsvarar 1 tablett Thyranon® 30 mg Thyroid®. Ett annat behandlingsalternativ på licens är Novothyral® (Merck), ett syntetiskt blandpreparat bestående av 0,1 mg thyroxin och 20 mcg trijodthyronin. Novothyral finns också med mindre hormonmängder.”
Thyroxin = Levaxin
Thyreoideaextrakt såsom Thyranon och Thyroid = naturligt sköldkörtelhormon, NDT (natural desiccated thyroid)
Patienterna som åsyftas är dem som tvingades gå över från naturligt sköldkörtelhormon till det syntetiska Levaxin, när det sistnämnda tog över som standardpreparat.
När Nycomed 2009 släppte en ny bok; ”Tyreoideasjukdomar hos vuxna” av samma författare, har dock ovanstående stycke fallit bort under rubriken om alla patienter tål thyroxin. Trots att varken innehållet i Levaxin eller situationen för patienterna har förändrats det minsta. Vad som skiljer sig idag är att inte så många patienter får möjlighet att prova NDT, och dessa får då aldrig chansen att känna om de skulle må bättre på NDT.
Det vore intressant att få ett svar från författarna ovan i denna fråga. Vad är det som har fått dem att ändra inställning?
