Se också den vetenskapliga artikeln ”For Some, L-Thyroxine Replacement Might Not Be Enough: A Genetic Rationale” i the Journal of Clinical Endocrinology and Metabolism, från mars 2009. En något förenklad förklaring kan man läsa på stopthethyroidmadness.com. Artikeln är en kommentar till studien ”Common variation in the DIO2 gene predicts baseline psychological well-being and response to combination thyroxine plus triiodothyronine therapy in hypothyroid patients”, vilken slår fast att personer med en variation på DIO2-genen kanske inte klarar sig enbart på T4-behandling, utan kan behöva tillägg av T3 för att återfå sitt välmående. Läs abstract på PubMed.
Det är också denna studie överläkare och Med dr Helena Filipsson vid Thyroideaenheten, Sahgrenska universitetsjukhuset, refererar till när hon i Läkemedelskommitténs tidning ”Substans” (dec-09, sid 6) skriver att ”pendeln nu åter svänger åt det positiva hållet” när det gäller tillskott av läkemedel med T3, bland annat vad gäller livskvaliteten för de drabbade. Att det ”sannolikt är en mycket liten andel patienter som kan ha hjälp av T3-tillägg”, vilket Filipsson skriver, bör ifrågasättas. I studien med de 552 hypotyreospatienterna var det nämligen 16 procent som mådde bättre på T3-tillägg. Läs också Sköldkörtelföreningens replik till denna text.
Ytterligare en ny intressant och vetenskaplig artikel i ämnet: ”Do we need still more trials on T4 and T3 combination therapy in hypothyroidism?” i European Journal of Endocrinology.
Kika också på resultatet av studierna ”Effects of thyroxine as compared with thyroxine plus triiodothyronine in patients with hypothyroidism” som publicerades i New England Journal of Medicine 1999. (En förenklad sammanfattning finner du här.) Samt på ”Combined therapy with levothyroxine and liothyronine in two ratios, compared with levothyroxine monotherapy in primary hypothyroidism: a double-blind, randomized, controlled clinical trial”, publicerad i The Journal of Endocrinology and Metabolism 2005. (En förenklad sammanfattning av denna samt liknande forskning finner du här.)
Observera att ovanstående enbart är ett urval och att det finns ett flertal liknande studier som tyder på att ett tillskott av T3, så som Liothyronin, gör gott för många drabbade, och kombinationsbehandling är därför något som en hel del av patienterna föredrar att fortsätta med när de väl fått prova (dock ej alla, men i studierna är det inte heller alltid dem som inte uppnår symtomlindring på enbart T4, så som Levaxin, som väljs ut för att prova T3. Givetvis är det dem som inte blir av med sina symtom på enbart Levaxinbehandling, som ska få möjligheten att prova tillskott av T3). Framför allt är det förbättrade kognitiva förmågor (så som minne, koncentration, tankeverksamhet) samt viktminskning som anges som fördelar.
Se en lista från bloggaren bakom Thyroiddagbok om vilka förbättringar samt symtom som helt försvunnit med tillägg av Liothyronin. Klicka här
Det finns också studier som inte visar någon skillnad i behandlingseffekt, och det är ofta dessa studier de allra flesta läkare väljer att behandla efter. Troligtvis därför att de är rädda för att patienterna inte ska kunna hantera intaget av T3, då det är mycket aktivt och alltför stora doser kan hos vissa påverka hjärtat. Nu är det dock en liten dos patienten ska tillsätta; fyra delar Levaxin och en del Liothyronin brukar fungera bra.