Se även lista över studier av kombinationsbehandling med T4/T3 hos Thyroid UK.
En kombinationsbehandling med T4 (Levaxin) och T3 (Liothyronin) verkar ha större effekt på metabolismen än behandling med enbart T4, vilket man kan se då perifera markörer av sköldkörtelns funktion ökar med kombinationsbehandling medan de inte påverkas av behandling med enbart T4. Detta visar exempelvis studien ”Peripheral markers of thyroid function: the effect of T4 monotherapy vs T4/T3 combination therapy in hypothyroid subjects in a randomized crossover study”, publicerad i Endocrine Connections i februari 2013.
Två forskare som gått igenom befintliga studier i ämnet fram till 2012 kommer genom denna analys fram till slutsatsen att det kan vara tid att överväga ett individanpassat program vid sköldkörtelhormonbehandling hos hypotyreospatienter. Analysen ”Combination treatment with T4 and T3: toward personalized replacement therapy in hypothyroidism?” är publicerad i the Journal of Clinical Endocrinology and Metabolism.
I studien ”Metabolic effects of liothyronine therapy in hypothyroidism: a randomized, double-blind, crossover trial of liothyronine versus levothyroxine” från 2011, också den publicerad i Journal of Clinical Endocrinology and Metabolism, ser man att tillskott av T3 till T4-behandlingen minskar kroppsvikten och resulterar i större sköldkörtelhormoneffekt i lipidmetabolismen, utan att man kunde se några skillnader i hjärtkärlfunktionen.
Behandling där patienterna får tillägg av 20 mcg T3 till sin T4-medicinering (samtidigt som T4-dosen minskas) är överlägsen den med enbart T4-behandling då det gäller QOL (dvs livskvalitet; Quality of Life), depression och ångest, samt om patienterna själva får välja. Det visar den danska studien ”Effect of combination therapy with thyroxine (T4) and 3,5,3-triiodothyronine (T3) versus T4 monotherapy in patients with hypothyroidism, a double blind, randomized cross-over study” publicerad i European Journal of Endocrinology i september 2009.
Se också den vetenskapliga artikeln ”For Some, L-Thyroxine Replacement Might Not Be Enough: A Genetic Rationale” i the Journal of Clinical Endocrinology and Metabolism, från mars 2009. En något förenklad förklaring kan man läsa på stopthethyroidmadness.com. Artikeln är en kommentar till studien ”Common variation in the DIO2 gene predicts baseline psychological well-being and response to combination thyroxine plus triiodothyronine therapy in hypothyroid patients”, vilken slår fast att personer med en medfödd variation/polymorfism på DIO2-genen kanske inte klarar sig enbart på T4-behandling, utan kan behöva tillägg av T3 för att återfå sitt välmående. Studien är publicerad i The Journal of Clinical Endocrinology & Metabolism.
Det är också denna studie överläkare och Med dr Helena Filipsson vid Thyroideaenheten, Sahgrenska universitetsjukhuset, refererar till när hon i Läkemedelskommitténs tidning ”Substans” (dec-09, sid 6) skriver att ”pendeln nu åter svänger åt det positiva hållet” när det gäller tillskott av läkemedel med T3, bland annat vad gäller livskvaliteten för de drabbade. Att det ”sannolikt är en mycket liten andel patienter som kan ha hjälp av T3-tillägg”, vilket Filipsson skriver, bör ifrågasättas. I studien med de 552 hypotyreospatienterna var det nämligen 16 procent som mådde bättre på T3-tillägg. I den danska studien överst på sidan var siffran 49 procent.
Så här säger Stefan Sjöberg, docent och specialist i internmedicin, till Dinamediciner.se:
– Ungefär var sjunde patient med en underfunktion har den här problematiken, att de har svårt att konvertera T4 till T3, då får man rimligen brist på det och alla de symptom som då kan följa.
Denna polymorfism på DIO2-genen kan även vara medfödd hos dem inte lider av hypotyreos, och kanske kan även dessa få symtom på sänkt ämnesomsättning då deras omvandling T4 till T3 inte fungerar tillfredsställande (och de lider då av en hypometabolism som inte går att avläsa i blodprovet).
Ytterligare en intressant och vetenskaplig artikel i ämnet: ”Do we need still more trials on T4 and T3 combination therapy in hypothyroidism?” i European Journal of Endocrinology.
Kika också på resultatet av studierna ”Effects of thyroxine as compared with thyroxine plus triiodothyronine in patients with hypothyroidism” som publicerades i New England Journal of Medicine 1999. (En förenklad sammanfattning finner du här.) Samt på ”Combined therapy with levothyroxine and liothyronine in two ratios, compared with levothyroxine monotherapy in primary hypothyroidism: a double-blind, randomized, controlled clinical trial”, publicerad i The Journal of Endocrinology and Metabolism 2005. (En förenklad sammanfattning av denna samt liknande forskning finner du här.)
Observera att ovanstående enbart är ett urval av studier (exempelvis saknas studier gjorda på råttor) som tyder på att tillskott av T3 gör gott för många med hypotyreos, och kombinationsbehandling är därför något som en hel del av patienterna föredrar att fortsätta med när de väl fått prova (dock ej alla). Framför allt är det förbättrade kognitiva förmågor (så som minne, koncentration, tankeverksamhet) samt viktminskning som anges som fördelar.
Man ska vara vaksam på att man i flera jämförande studier (förutom den danska studien från 2009) ersätter 50 mkg T4 med 10 mkg T3, vilket får T4 att sänkas och ofta TSH att höjas medan gruppen som kvarstår på T4-behandling har ett högre T4 och lägre TSH. Det är troligt att om patienterna istället för 10 mkg fått 20 mkg T3 (så som i den danska studien), så hade ännu fler ingått i gruppen som väljer kombinationsbehandling framför enkom T4.
Ett annat problem är att man i studierna ger kombinationsbehandling till ett urval hypotyreospatienter, även de som mår bra på T4-behandling. Skulle man istället rikta in sig på att ge kombinationsbehandling enbart till dem som inte mår bra på T4-behandling, skulle resultatet säkert bli ett annat.
Det finns också studier som inte visar någon skillnad i behandlingseffekt (troligtvis spelar en eller båda faktorerna ovan in) – till exempel i denna studie där man sänkt Levaxindosen från 150 eller 125 mkg till 75 mkg per dag(!) och ersatt med 15 mkg Liothyronin – och det är ofta dessa studier läkare väljer att referera till och behandla efter. Kanske för att de är rädda för att patienterna inte ska kunna hantera intaget av T3, då det är mycket aktivt och alltför stora doser kan hos känsliga påverka hjärtat. Nu är det dock en relativt liten dos patienten ska tillsätta; fyra delar Levaxin och en del Liothyronin brukar fungera bra.
