Behandlingen vid hypotyreos består av Levaxin. I de fall då hypotyreosen inte ger ett avvikande blodvärde, erbjuds oftast ingen behandling alls (mer än eventuellt antidepressiv medicin).
Vissa med hypotyreos blir helt återställda med hjälp av Levaxin, andra inte. Det är vanligt att patienten uppnår en viss förbättring men har många symtom kvar, symtom som de ofta inte ens vet har med sjukdomen att göra. Det kan exempelvis vara återkommande infektioner och inflammationer, en känsla av vara svullen (exempelvis svårt att se knogar och ådror på benen vilket kan vara tecken på myxödem), övervikt, dålig hörsel, gles hårväxt, torr hy, koncentration- och minnesproblem, värk etc.
Om den som lider av en hypotyreos utan avvikande blodvärden har möjligheten att ta sig till en läkare insatt på detta område, består behandlingen i bästa fall av NDT, naturligt sköldkörtelhormon, eller om inte detta finns att tillgå: en kombinationsbehandling med Levaxin (syntetiskt T4) och Liothyronin (syntetiskt T3).
Innan behandling med sköldkörtelhormon skall det säkerställas att det inte finns en nedsatt funktion hos binjurarna eller i hypofysen, enligt bipacksedeln för Levaxin och Liothyronin och Fass. Detta görs dock nästintill aldrig. Att det varnas för detta är för att låga nivåer av binjurehormonet kortisol i samband med sköldkörtelhormonbehandling inte är att rekommendera, och kan i värsta fall kan vara dödligt. Är kortisolbristen grav heter det Addisons sjukdom och är ett tillstånd som måste behandlas akut. Men också en mindre brist kan uppenbarligen försvåra behandlingen och göra så att patienten inte uppnår ett fullgott behandlingsresultat. Om detta vittnar många patienter, och deras läkare.
Läs mer om dagens många gånger bristfälliga behandling på Stop the thyroid madness
Läs om Önskat behandlingssätt
