Orsakerna bakom en sänkt metabolism, som leder till energibrist i kroppens samtliga celler, kan variera och vara flera.
Binjurarna/HPA-axeln verkar spela en större roll för metabolismen än vad den traditionella medicinen i dag vill kännas vid. Många hypotyreospatienter som tröttnat på att må dåligt och sökt vård utanför landstingets väggar, vittnar om att de lyckats med sin hypotyreosbehandling först då de fått behandling för sin obalans i binjurar/HPA-axel.
Här nedan ett urval av sjukdomsorsaker som nämns i litteraturen (både vetenskapligt fastställda och sådana som fortfarande är teorier och behöver undersökas vidare):
– Kroppens immunförsvar angriper sköldkörteln och orsakar en inflammation som förstör körtelvävnad, så kallad kronisk autoimmun tyreoidit. Sjukdomen har en ärftlig disposition.
– Övergående inflammation i sköldkörteln, som ofta ses efter graviditet.
– Radiojod- eller kirurgisk behandling för hypertyreos, det vill säga vid överfunktion av sköldkörteln.
– Operationer, exempelvis vid struma eller sköldkörtelcancer.
– Trauma från olycka eller operation; exempelvis whiplashskada eller borttagning av halsmandlar, gallblåsa eller livmoder.
– Som del i ett autoimmunt polyglandulärt syndrom, det vill säga där autoimmun sköldkörtelsjukdom är förenad med ökad förekomst av exempelvis diabetes typ 1, binjurebarkinsufficiens (Addisons sjukdom), B-12 brist, vitiligo, glutenintolerans, reumatoid artrit (RA) med flera sjukdomar.
– Jodbrist, selenbrist med flera näringsämnesbrister.
– Stora mängder strumogena/goitrogena ämnen i kosten; framför allt i kål, raps och sojaprodukter. Intag av stora mängder isoflavoner, som det finns mycket av i sojaprodukter, har visat sig kunna leda till struma, autoimmun sköldkörtelsjukdom och hypotyreos.
– Läkemedel såsom litium, amiodaron, interferon, fluoxetin, acetylsalicylsyra och lugnande (sedativa) medel. Samt, självklart, tyreostatika.
– Sjukdom i hypofysen.
– Strålbehandling.
– Strikt kalorirestriktion och/eller näringsbrist, exempelvis vid hårda dieter och/eller hård träning.
– Bristande funktion hos lever och/eller njurar.
– Olika miljögifter och tungmetaller har visat sig kunna orsaka störningar i metabolismen. Här nämner Göran Petersson, professor i Kemi- och Bioteknik vid Chalmers, särskilt kvicksilver (framför allt från amalgamfyllningar), metylkvicksilver, kadmium, bly, koppar, silver, flamskyddsmedlet TBBPA, PCB, PBDE, olika östrogenimiterande ämnen, parabener (fenoliskt konserveringsmedel som finns i schampo, hudkrämer, kosmetika) och ftalater (mjukgörande medel som främst finns i pvc-plats och därmed i allt från schampo till mattor). Läs mer i studien ”Environmental chemicals ans thyroid function”. Det verkar också som att titan (som opereras in i kroppen vid behov, exempelvis titanclips och titanskruvar) samt fluor, brom och klor kan påverka metabolismen negativt. Det finns även ett samband mellan fluor och autoimmunitet. Läs mer om sambandet mellan fluor och metabolismen på The Fluoride Education Project och på Fluoridealert.
– STRESS. Både för höga och för låga kortisolnivåer, vilket kan bli resultatet av långvarig kronisk stress (känslomässig och/eller fysisk) utan stunder för återhämtning, kan leda till en nedreglerad metabolism. Läs mer under Utmattningssyndrom.
– Sömnstörningar. Med för lite av den återuppbyggande djupsömnen hamnar kroppen i en fysisk stressituation. Se ovan.
– Mitokondriell störning. En teori som förespråkas av bland andra Dr Mark Starr, och skulle kunna vara förklaringen till att många av dem som lider av hypotyreos inte går att diagnostisera via blodprov. Läs mer om Mitokondriella sjukdomar, för att få ett hum om hur komplicerad energiprocessen i kroppens celler är och hur mycket som i teorin skulle kunna gå fel. Inte minst med tanke på den stress, miljögifter och andra konstgjorda ämnen som vi dagligen utsätter våra kroppar för.
– Fel vid konverteringen av T4 till det biologiskt aktiva T3, ett fenomen som det rapporteras om allt mer frekvent i den medicinska litteraturen, till exempel i denna studie från 2009. (Läs om flera sådana studier på sidan 169 i Alan R Gabys review samt dess referenser i slutet.) En mild sådan defekt/mutation i dejodinas-genen, vars enzym är huvudansvarig för konverteringen, kan sänka T3-nivån i blodet något. Fortfarande kan nivån vara inom ramen för vad som anses normalt, även då det är för lågt för att den enskilda individen ska må bra. Studier visar att set-pointen för T4 och T3 varierar mycket lite i normala fall. En del av T3 konverteras på cellnivå, till exempel i hjärnan, där det sedan förbrukas utan att det behöver passera blodet och fångas därmed inte upp av ett blodprov. Det gör T3 i blod till ett mindre tillförlitligt prov. Ligger man lågt är det förstås viktigt att hitta orsaken till detta.
– Inflammationer i kroppen/förhöjda inflammationsmarkörer verkar kunna ställa till det för många funktioner, inte minst metabolismen. En hel del av det vi äter kan öka inflammationerna i kroppen. Läs HD-artikeln ”Lätt att äta sig sjuk” och Läkartidningens: ”Vår tids kost bakom inflammation och sjukdomsutveckling”.
– Störd tarmflora och/eller så kallad läckande tarm.
Läs mer om sjukdomsorsaker på:
Dr Rind
Stop the thyroid madness
