Nu svänger pendeln åter åt det positiva hållet när det gäller kombinationsbehandling, dvs tillskott av Liothyronin till Levaxinbehandlingen, bland annat vad gäller livskvaliteten för de drabbade. Detta skriver t ex överläkare och Med dr Helena Filipsson vid Thyroideaenheten, Sahgrenska universitetsjukhuset, i Läkemedelskommitténs tidning ”Substans” (dec-09, sid 6).
Där refererar Filipsson till studien ”Common variation in the DIO2 gene predicts baseline psychological well-being and response to combination thyroxine plus triiodothyronine therapy in hypothyroid patients”, vilken slår fast att personer med en variation på DIO2-genen kanske inte klarar sig enbart på T4-behandling, utan kan behöva tillägg av T3 för att återfå sitt välmående. Läs abstract på PubMed.
Nu finns äntligen den vetenskapliga artikeln som fungerar som en kommentar till ovanstående studie, tillgänglig i sin helhet! Nämligen ”For Some, L-Thyroxine Replacement Might Not Be Enough: A Genetic Rationale”, publicerad i the Journal of Clinical Endocrinology and Metabolism. En något förenklad förklaring kan man läsa på stopthethyroidmadness.com.
Att det ”sannolikt är en mycket liten andel patienter som kan ha hjälp av T3-tillägg”, vilket Helena Filipsson skriver, bör ifrågasättas. I studien med de 552 hypotyreospatienterna var det nämligen 16 procent som mådde bättre på T3-tillägg. I en dansk studie från september 2009 var siffran 49 procent. Läs också Sköldkörtelföreningens replik till artikeln i Substans.
Det är troligt att denna variant på DIO2-genen även finns hos dem som inte lider av hypotyreos, vilka då blir typiska ”hypo2:or”: dvs lider av en hypometabolism som inte går att avläsa i blodprovet.
Läs mer om den danska studien samt hitta fler länkar till T3-studier här
