Levaxin (T4), Euthyrox (T4) och tilläggspreparatet Liothyronin (T3) är de läkemedel som skrivs ut mot hypotyreos i Sverige. För många fungerar de tillfredsställande, dock inte för alla. Det verkar som att personer som lider av en hypotyreos som inte går att avläsa i blodprovet, i högre grad än hos hypotyreospatienter där man finner avvikande blodprovsvärden, behöver tillägg av Liothyronin för att återfå hälsan. För en del drabbade krävs NDT, för att de överhuvudtaget ska kunna klara vardagen. Många patienter som bytt från Levaxin till NDT upplever att de blir av med symtom som de inte ens visste att de hade, då de trodde att egenskapen var en del av dem själva som skulle vara så. En svensk pilotstudie från 2010 visar att omvandlat T3 från Levaxin (Levaxin består av T4 och det förutsätts sedan att T4 ska omvandlas till det aktiva T3 i kroppen) inte passerar blodhjärnbarriären. Detta skulle kunna vara en förklaring till varför vissa inte klarar sig på enbart Levaxin. Läs mer om pilotstudien här. Det finns också dem som mår bättre på Levaxin än på NDT.
Euthyrox innehåller samma aktiva substans som Levaxin (levotyroxin), och är enklare att dela i mindre bitar än vad Levaxintabletten är.
Ett argument som ofta anges för att inte skriva ut NDT är att hormonmängderna i NDT anses vara instabila. Det stämmer att NDT-preparat emellanåt blivit återkallade på grund av detta, men problemet är absolut inte för NDT enkom utan även de syntetiska preparaten återkallas emellanåt på grund av instabilitet. Se exempel här.
Läs mer om Levaxin på Fass: för patienter och information avsedd för vårdpersonal. Ännu mer information finns i produktresumén hos Läkemedelsverket (ladda ned worddokumentet).
Läs mer om Euthyrox på Fass: för patienter och information avsedd för vårdpersonal. Ännu mer information finns i produktresumén hos Läkemedelsverket (ladda ned worddokumentet).
Läs mer om Liothyronin på Fass: för patienter och information avsedd för vårdpersonal. Ännu mer information finns i produktresumén hos Läkemedelsverket (ladda ned worddokumentet).
Observera att behandlingseffekten kan påverkas om läkemedel med sköldkörtelhormon tas samtidigt med vissa andra läkemedel. (Källa: Fass)
– Järntillskott, kalciumprodukter eller läkemedel som innehåller aluminium och som exempelvis används mot halsbränna, sura uppstötningar och magsår (sk antacida). Det bör gå minst fyra timmar (för att vara på den säkra sidan) mellan intag av dessa preparat och läkemedel med sköldkörtelhormon.
– Vissa läkemedel (mot diabetes) som används för att sänka blodsockernivån.
– Digitalisglykosider som används vid hjärtsjukdomar.
– Vissa kolesterolsänkande medel som kolestyramin och kolestipol.
– Polystyrensulfonat som används vid behandling av förhöjda kaliumvärden i blod (hyperkalemi).
– Warfarin som är ett läkemedel som motverkar blodproppar.
– Sertralin som är medel mot depression.
– Imatinib som är ett läkemedel mot blodcancer.
– Rifampicin och rifapentin som är antibiotika mot infektioner.
– Östrogener (finns t.ex. i vissa preventivmedel eller i läkemedel som används mot klimakteriebesvär).
