Jag fick en ny läkare på vårdcentralen, som skulle övervaka min rehabilitering. Det var nyutbildad kvinnlig underläkare. Min tidigare underbara läkare hade tagit tjänstledigt i ett år. När jag träffade den nya läkaren första gången ville jag dela med mig av min glädje över att jag redan hade blivit så mycket förbättrad och berätta hur svårt sjuk jag hade varit. Detta var två månader efter att jag kommit hem från Göteborg. Hon var mycket kort, avbröt mig och ville inte alls höra vad jag hade att säga. Hon skulle bara följa rekommendationerna från läkaren i Göteborg.
Jag skulle gå på sjukgymnastik på grund av de svåra muskel- och ledbesvären som jag hade haft under flera år. Det skulle säkerligen ta tid innan allt fungerar normalt igen.
Jag skrev senare ett brev till läkaren och förklarade kort vad som hade hänt, för att hon skulle veta något om bakgrunden till min sjukdom. Hon sjukskrev mig i två månader, vartefter vi skulle träffas på nytt.
Åter ett bakslag!
Det blev ett ”bakslag” efter 1,5 månader. Jag blev jätterädd. Skulle effekten avta igen, precis som det hade hänt med Behepan. Skulle jag åter bli lika sjuk? Jag hade ett djupt obehag i maggropen, vilket lättade lite om jag åt något. Fick också värk i muskler och leder. Det var mycket skrämmande! Jag skrev ett brev till min läkare på vårdcentralen och berättade om det bakslag jag hade fått och den rädsla jag kände att effekten med B12 åter skulle upphöra.
Jag talade med läkaren i Göteborg och han funderade mycket över vad som kunde orsaka bakslaget. Han sa att det kunde vara Levaxin, eftersom mitt TSH låg så lågt då. Han förklarade att Levaxin kunde störa B12-behandlingen. Jag hoppade över Levaxin i fyra dagar och känslan som kom då var helt underbar. Det var tydligt att Levaxin orsakade försämringen. Jag började sedan med lite lägre dos Levaxin än tidigare.
Läkaren på vårdcentralen blir mycket arg på mig
När jag kom tillbaka läkaren på vårdcentralen efter två månader försökte jag förklara att jag hade blivit sämre, men hon ville inte lyssna. Hon var mycket arg på mig och förklarade att hon redan för två veckor sedan hade skrivit ett utlåtande till Försäkringskassan och förklarat mig helt frisk. Jag blev förvånad för vi hade inte haft någon kontakt under de två månaderna och jag hade också skrivit och berättat att jag hade blivit försämrad.
Hon förklarade att jag aldrig skulle kunna komma tillbaka till arbetslivet om jag inte började arbeta nu och hon var mycket orolig över vad Försäkringskassan skulle säga om hon skulle fortsätta att sjukskriva mig. Hon skrek och rev i mina papper och var helt hysterisk. Det var ungefär som hon ansåg mig bara vara arbetsskygg. Hon hade inte alls förmåga att förstå hur sjuk jag faktiskt varit.
Jag försökte förklara vad doktorn i Göteborg hade sagt om Levaxin och att jag redan minskat dosen men att det inte var tillräckligt. Men hon lyssnade inte. Till slut sjukskrev hon mig i en månad, men jag kände mig helt förstörd. Skulle denna läkare nu motarbeta mig när jag kommit så långt?
När jag inte trodde att det kunde bli värre; så blir din berättelsejust än värre. Det bådar inte gott; jag får för mig att din berättelse kommer bli ÄNNU värre…
Ja det är många turer, men det slutar rätt bra tillslut, som tur är.
Jag hoppas min berättelse skall visa att det är viktigt att kämpa
och aldrig ge upp. Hur mörkt det än ser ut.
Det jag har upplevt som svårast, är misstro från andra läkare
(inte den läkare som hjälpte mig). Det är den hårdaste kampen.
De trodde inte på min behandling, trots att jag tillfrisknade fram-
för deras egna ögon. Och de ifrågasätter t o m den läkare som
behandlade mig med B12. Det kändes väldigt kränkande. Det
var ingen som blev glad för att jag blev bättre.
Men det finns även bra läkare. Jag träffade båda sorterna på
Norrlands Universitetssjukhus. Läs kommentaren under rubriken
”Fick ny sorts B12: Methycobal”.
Jag blev ifrågasatt och träffade den läkare som såg till att jag
hamnade på Sahlgrenska. Om han inte hade gjort det, så hade
det nog slutat illa för mig.
Kram Kaarina
Följer med spänning fortsättningen..
Har ju PMat med dig tidigare på turtlesforumet..
Jag har ju muskelsvaghet, huvudvärk, yrsel till och från, trötthet till och från, muskelvärk, ryggvärk osv osv…
Fick starta med kortisonbehandling och Behepan, inget av dessa gav någon större förbättring tyvärr..
Äter nu Levaxin sedan 5 veckor tillbaka..
Har nu fått Mekobalaminprutor på recept och ska få ta dem själv (fick lära mig på VC) och får bestämma själv hur ofta jag vill ha dem.. Läkaren förslog 1gång/vecka..
Har tagit 1 spruta för 1 vecka sedan, märkte ingen effekt efter den tyvärr.. Är det kört då eller ska jag fortsätta?
Och ska jag testa trappa bort Levaxin i lägsta dos på 25 eller ska jag fortsätta?
Puh…blir helt slut av din berättelse… vet inte om jag vågar/orkar läsa vidare. Så fruktansvärt!!
Jag gråter hela tiden. Hur mycket ska man få stå ut med?
Konstigt nog fattar man det bättre när någon annan blir utsatt, det är lättare att se.
När det gäller en själv så ser man det inte på samma sätt.
=ó(
Hej Clara!
Det är väldigt olika hur man reagerar på B12 behandlingen, det är få som reagerar så kraftigt och tydligt som jag gjorde. Så det behöver inte alls vara kört för dig.
Det vanligaste är att börjar med täta injektioner, kanske 2 eller 3 ggr i veckan,
under 2-3 veckor. Sedan kan man testa att ta dem glesare. Det kan ta flera
veckor innan man märker någon förbättring. Jag tycker du skall skriva dagbok
för att kunna kolla vad som händer, både positivt och negativt.
Levaxin kan störa B12 behandlingen, så det är en svår balansgång. Har man
svåra sköldkörtelbesvär så måste man ta Levaxin. Det är inte heller lätt att
finna rätt dos. När jag fick problem av Levaxin, upphörde jag med det 2-3 dgr och började sedan med lite lägre dos. Jag fick alltid en enorm lättnad under de dagar jag var helt utan Levaxin. Men det är också så att vi alla reagerar väldigt olika. Man får testa sig fram.
Vilken bra läkare du har på Vårdcentralen, när du har fått Mekobalamin. Det
är inte många som skriver ut det till patienter. Blir imponerad. Hade du B12
brist? Sedan undrar jag var du tar dina sprutor och om du tar ytligt eller i
muskeln? Det kan vara bra att testa båda för att se vilket som ger bästa
effekt.
Ge inte upp nu, det kan ta tid. Håller tummarna för dig.
Kram Kaarina
Hej Kaarina!
Ja jag har en toppenläkare!
Jag har ju mått dåligt så länge utan att någon kan förklara varför så när jag kom med eget förslag på att testa Mekobalamin gick det bra!
Jag hade 190 i Kobalaminvärde och fick först Behepan. Då gick värdet upp men jag mådde ändå inte bra..
Jag har inga dåliga sköldkörtelvärden egentligen utan detta var en chansning på behandling bara.. Äter lägsta dos på 25…
Tog ingen Levaxin igår och inte imorse men märker ingen skillnad..
Tar sprutorna i magfettet men jag kanske ska testa med 2 i veckan för att se om det blir effekt…
Tack och fortsätt håll tummarna! 🙂
Kram
Vad hette läkaren i Göteborg?
Jag har stora problem med alla symtom för underfunktion men ingen vill lyssna pga av att jag ligger inom referensvärdena på TSH, jag ligger på 2.7 nu.
När jag låg under 2,5 mådde jag lite bättre men absolut inte bra då heller men ingen vill höja min dos. Jag ligger idag på endast 25mcg levaxin.
Jag behöver hitta en läkare som tar mina symtom på allvar!
Tacksam för alla svar och tips!
Hej Isabelle!
Läkaren heter Björn Regland, men han gick i pension för 2 år sedan.
Jag tycker du skall söka till Gottfriesmottagningen. Till Prof. CG Gottfries.
Det finns andra läkare också, men de är nog inte intresserade av just
B12 behandlingen. Jag vet att prof. Gottfries har hjälpt patienter som
har behövt B12. Kolla hemsidan: http://www.gottfriesclinic.com
Jag har haft svåra problem att tåla Levaxin. Det enda som passar mig är Laktosfri Levaxin, trots att jag inte är laktosintolerant. Jag mår inte bra
om TSH går under 4-5, men det är väldigt olika för varje patient. Några
mår inte bra förrän värdet blir väldigt lågt. Man får helt enkelt testa sig
fram. För mig var det tydligt att Levaxin störde B12 behandlingen.
Många sköldkörtelpatienter behöver finna rätt sorts hormon och många
behöver också B12 innan de blir helt bra.
Hoppas det ordnar sig för dig, skriv gärna och berätta hur det går.
Lycka till!
Kram Kaarina