Det kommer upp minnen från Norrlands Universitetssjukhus i Umeå, trots att det är så länge sedan. Detta händer vid inskrivningen.
Fick först träffa en ung läkare som skulle skriva in mig. Jag fick berätta om min sjukdom och hur B12 hade hjälpt i början, samt att jag sedan ar tvungen att öka dosen hela tiden, men försämrades ändå.
När läkaren var klar med sin undersökning, så lutade han sig bakåt i stolen, han log och frågade ”Har du testat Cipramil?” Jag blev så förvånad, jag hade skriftligt meddelat hur många sorters antiderpessiva mediciner jag hade testat under 2 års tid, men bara blivit försämrad.
Jag sade inte så mycket till den här läkaren. Beslutade skriva en lista på alla 7-8 antidepressiva och 2 st. lugnande mediciner, som jag hade testat under 2 års tid. När de gick ronden på morgonen sade jag att en läkare frågat om jag hade testat Cipramil, så jag vill lämna denna lista så ni ser hur många mediciner jag har testat. Chefsläkaren tog listan, han bara skakade på huvudet.
Efter ronden kom chefsläkaren tillbaka till mig, han tog min hand i sin och sade att han verkligen förstod hur svårt sjuk jag var. Han skulle göra allt enligt det brev han fått från läkaren på Sahlgrenska och då börja med dubbelblind test med B12 injektioner. Det skulle också tas ytterligare prov. Det kändes så otroligt tryggt. Äntligen träffade jag en läkare som tog mig sjukdom på allvar.
Kaarina