Ett besök på Arbetsförmedlingen

Innan det blev problem att få tillgång på Methycobal tillfrisknade jag snabbt. Det var underbart att slippa vara sjukskriven. Det var som om mitt människovärde steg flera hundra procent.  Jag hade inget arbete att gå till vid detta tillfälle, så jag anmälde mig som arbetslös. Kallades till AMI p g a att jag varit långtidssjuk.

Jag var så överlycklig p g a att jag kände mig som en människa. Jag nästan trippade när jag gick mot Arbetsförmedlingen. Jag hade så enorm lust att få berätta hur sjuk jag hade varit i 5 år och att jag blivit så frisk.

Det var en äldre dam som var min kontaktperson. Hon visade på en gång att hon inte hade något intresse för min tidigare sjukdom eller att jag hade tillfrisknat.  Beslutade att vara tyst. Hon visade tydligt att hon hade väldigt negativ inställning mot mig. Jag tolkade att hon blev irriterad för  att jag var så otroligt glad och lycklig.

Hon slutade med att säga följande: ”Du måste förstå att du är 50 år och har varit långtidssjuk, så det finns inte en chans att någon arbetsgivare skulle anställa dig”.  Då blev jag faktiskt arg. Jag sade åt henne att jag inte kommer att ge upp, samt att jag inte alls sörjer om jag tvingas vara arbetslös en tid. Det viktigaste för mig att jag hade återfått hälsan efter 5 års svår sjukdom. Jag tar en dag i sänder. Sedan gick jag hem.

Det var en chock för mig att bli så otroligt negativt bemött på Arbetsförmedlingen. Nu fick jag erfara att det inte är bara i vården eller på Försäkringskassan man kan bli illa bemött, utan samma gäller även Arbetsförmedlingen. Undrar bara hur mycket alla dessa myndigheter skulle tjäna, om de valde att bemöta sina besökare med lite mer vänlighet och respekt.

Man blir inte populär när man drabbas av sjukdom och jag vet att det är betydligt värre idag. Men det är lite förvånande att inte någon kan vara lite positiv för att man har lyckats tillfriskna. Det är som sjukdomsstämpeln sitter kvar för evigt.