Fick ny sorts B12: Methycobal

Medicinkliniken hade sänt den forskande läkarens brev tillsammans med remissen till Norrlands universitetssjukhus. Det gjordes en massa undersökningar i Umeå samt ett dubbelblindtest med Behepaninjektioner (det var ett förslag från den forskande läkaren). Dubbelblindtestet visade tydligt att jag blev bättre när jag fick Behepan men att effekten gick över på en till två dagar. För första gången kände jag att läkarna tog mig på allvar. Jag var på en avdelning för patienter med svårtolkade sjukdomar så jag såg verkligen att allt inte är ”svart eller vitt” och att jag inte var ensam med en sjukdom som läkarna inte kunde förstå sig på.

Från Umeå rekommenderades att jag skulle remitteras till den forskande läkaren på Sahlgrenska universitetssjukhuset i Göteborg, samt att det skulle göras en magnetkameraundersökning av hjärnan på hemorten. För övrigt så hittades det inget fel på mig – jag var alltså helt frisk enligt alla prov och undersökningar. Ändå fick jag föra en omänsklig kamp varje dag.

Gungning och eko
De senaste symtomen som hade tillkommit var att jag hade ”gungning” i kroppen hela tiden och jag kände en extra gungning för varje steg jag tog och fick till exempel en huvudvridning som ett ”eko” flera gånger. Huvudvärken hade blivit svår och jag fick uppsöka toaletten var 15:e minut på grund av trängningar. Allt gungade och rörde sig och till detta alla de andra besvären som jag tidigare berättat om.

Äntligen inläggning på Sahlgrenska
Jag fick omgående en remiss till Göteborg och fick komma dit inom två veckor, våren 1995. Jag fick åka med följeslagare eftersom jag inte hade kunnat klara av att resa ensam. Hamnade på en låst avdelning på grund av att det fanns patienter som helt hade förlorat minnet. Det gjorde mig ingenting, jag var beredd att göra vad som helst om det fanns en minsta chans att få lite hjälp för min svåra sjukdom.

Dagen efter togs det prov på ryggmärgsvätskan, man kollade homocystein och kvicksilver. Homocysteinvärdet var bra, men enligt doktorn kunde man inte förvänta sig annat eftersom jag hade fått så höga doser B12. Kvicksilverprovet var negativt.

Fick ny sorts B12: Methycobal
Jag fick en ny sorts B12, Methycobal, som var ett licenspreparat och tillverkades i Japan. Jag fick först 1 injektion varje dag i tre dagar. Därefter skulle jag själv få avgöra hur ofta jag behövde ta injektionerna. Det visade sig att jag behövde en injektion varannan dag. Jag fick lära mig att ta injektionerna själv.

Det sker åter en mirakulös förbättring!
När jag hade fått min tredje injektion Methycobal upphörde ”gungningen” och ”ekona” försvann plötsligt. Trängningarna var borta. Jag stod i Brunnsparken i Göteborg och sade högt för mig själv: ”Är det så här folk ser världen”. Jag såg plötsligt allting så tydligt och klart. Det var en dam som tittade konstigt på mig. En härlig stillhet och ro spred sig i min kropp. Det var otroligt skönt! Det var exakt likadant när jag fick Behepantabletter första gången. Det kändes som om jag hamnat i himmelriket. Jag hade fortfarande mycket ömma muskler och det kändes ungefär som jag blivit överkörd av en ångvält, men förbättringen var ändå helt enorm. Det är nog svårt för någon att förstå, som själv inte upplevt något liknande.

Efter en vecka åkte jag hem till Sundsvall, fram och tillbaka, med tåg och alldeles ensam. Jag behövde inte springa på toaletten, hade ingen gungning, såg jättebra och kände mig som en ny människa. Det var en kvinna på tåget som märkte att det var något speciellt med mig, så hon frågade vad som hade hänt. När jag berättade om B12 och hur sjuk jag hade varit, blev hon jätteintresserad. Hon råkade vara läkare. Vi hade ett intressant samtal mellan Göteborg och Stockholm. Hon skulle verkligen ta lärdom av mina erfarenheter och testa B12 på svårt sjuka patienter. Hon skulle också ta kontakt med min läkare. Hon kramade mig hjärtligt på Centralstationen i Stockholm där våra vägar skiljdes.