Naturligt sköldkörtelhormon, NDT

NDT (natural desiccated thyroid) är läkemedel med naturliga sköldkörtelhormoner, gjorda på torkad svinsköldkörtel (oftast). En sköldkörtel hos svin/gris är mycket lik människans sköldkörtel och producerar de hormoner som patienter med hypotyreos är i behov av.

Det verkar som att de som lider av en hypotyreos som inte går att avläsa i blodprov kanske i än högre grad än andra hypotyreospatienter behöver hela spektrat av hormoner som en sköldkörtel tillverkar, det vill säga T4, T3, T2, T1, T0 samt kalcitonin. Det syntetiskt tillverkade preparatet Levaxin innehåller enbart T4, som sedan ska konverteras till T3 som är det aktiva hormonet. Detta verkar inte fungera tillfredsställande hos alla med resultatet att de inte blir helt, eller inte alls, återställda på enbart Levaxin.

2013 publicerades den första randomiserade dubbelblindade studien i historien som jämfört den kliniska effekten av syntetiskt T4 (levotyroxin, som är den verksamma substansen i Levaxin och Euthyrox) med NDT (naturligt sköldkörtelhormon). Efter studiens slut fick patienterna välja vilken medicinering de föredrog, och nära hälften (48,6 %) av studiens patienter föredrog att få fortsätta med NDT. 18,6 % föredrog levotyroxin och 32,9 % hade ingen preferens. Artikeln är lämplig att skriva ut och ta med till läkare som inte vill befatta sig med NDT, för att sprida kunskapen och bidra till att upplysa de ännu okunniga. Läs mer om studien här!

Enligt tillverkarna så motsvarar behandling med 1 grain (60 mg) NDT cirka 100 mcg Levaxin eller 25 mcg Liothyronin i potens. En mer riktig konvertering verkar dock vara att 100 mcg Levaxin motsvarar ungefär 100 mg NDT (dvs att 60 mcg Levaxin = 1 grain/60 mg NDT), med viss individuell skillnad. Detta är visat med NDT-preparatet Armour Thyroid, i en studie där man tittat på TSH-värdet hos de medicinerande patienterna. Det finns också en studie som visar att 1 grain NDT motsvarar ungefär 88 mcg Levaxin. Enligt Lars Omdal, läkare vid Balderklinikken i Oslo, motsvarar 1 grain/60 mg NDT cirka 75 mcg Levaxin i potens.

T1, T2 och kalcitonin
Med tillskott av läkemedlet Liothyronin (syntetiskt T3) till Levaxin upplever många patienter, och kanske särskild dem med hypotyreos som inte går att avläsa i blodet, att de mår betydligt bättre. Många återfår dock hälsan helt först då de får behandling med NDT (och/eller behandling för binjurarna/HPA-axeln). Exakt vad det beror på är oklart men kan ha att göra med att NDT innehåller alla de ämnen som en mänsklig sköldkörtel producerar. Att en del patienter inte klarar sig på Levaxin utan behöver NDT känner också dagens ledande endokrinologer till, vilket de skriver i boken ”Behandling av vuxna med thyreoideahormon” utgiven av Nycomed 1994. Detta är dock något de helst inte talar högt om idag. Läs mer om detta längre ner på sidan.

Kanske särskilt för dem som har en variation på dejodinas-genen som styr konverteringen T4 till T3, låter det förståeligt att vara i behov av T3 för att återfå hälsan. Det är dessvärre mycket dåligt forskat på T2, T1, T0 och kalcitonin och man vet inte mycket om deras funktion och hur de påverkar metabolismen, men att de har stor betydelse för vissa patienter är det ingen tvekan om. Eftersom man inte känner till funktionen så anges ämnena inte heller alltid på innehållsförteckningen på NDT, och om de anges så står det inget om mängden. Dr Mark Starr tror dock inte att mängden av exempelvis T2 i NDT är så liten och obetydlig som många antar.

Överläkare och med dr Helena Filipsson vid Thyroideaenheten, Sahgrenska universitetsjukhuset, skriver i Läkemedelskommitténs tidning ”Substans” (dec-09, sid 6) att ”man kan inte utesluta att extrakt av sköldkörteln innehåller andra substanser (än enbart T4 och T3) som kan ha biologisk effekt”.

Dr Alan R Gabys erfarenhet är att de flesta patienter som får prova både syntetiskt T4/Levaxin, och NDT finner dem lika effektiva. Utav dem som känner skillnad på preparaten är det uppskattningsvis fem gånger fler, eller mer, som väljer NDT framför Levaxin. I många fall är fördelarna med NDT för dessa patienter uttalade.

Licenspreparat
NDT, då med namnet Thyranon, var standardpreparat i Sverige fram till 1970-talet då det syntetiska levotyroxin (Levaxin) tog över marknaden. NDT är idag ett licenspreparat, vilket innebär att läkare måste skriva en licensansökan till Läkemedelsverket för att patienten ska kunna få preparatet. Och även då hypotyreos är en kronisk sjukdom måste läkaren varje år ansöka på nytt för varje patient. För att Läkemedelsverket ska bevilja licensansökan vill de att patienten ska ha gått på Levaxin i minst ett år. Det faktum att det kan vara tidsödande att skriva en licensansökan som dessutom måste göras om varje år, samt att studier visar att det med NDT kan vara svårare att medicinera sig till normalvärden på TSH, T4 och T3 i blod, är exempel på orsaker som gör att många läkare inte vill skriva ut NDT. Det förekommer också antaganden som att NDT inte är lika stabilt som syntetiska läkemedel och många patienter får höra att NDT kan orsaka Creutzfeldt-Jakobs sjukdom och/eller galna kosjukan, BSE. Läkemedelsverket har dock tydligt markerat att de inte nekar någon licens på NDT på denna grund, och därför ska inte heller läkare göra det. Sköldkörtelföreningen Stockholm skrev år 2009 på sin hemsida att anledningen till att ”man frångått behandling med svinthyreoidea beror på att inget läkemedelsbolag har valt att sponsra ett preparat som inte senare går att patentera (naturlig substans) och en massiv marknadsföring vid införandet av Levaxin på 60-70-talet.”

Har du fått avslag på din licensansökan? Då ska du absolut överklaga, och detta inom tre veckor! Läs mer om hur du går tillväga.

Ett argument som ofta anges för att inte skriva ut NDT är att hormonmängderna i NDT anses vara instabila. Det stämmer att NDT-preparat tidigare blivit återkallade på grund av detta, men problemet är absolut inte för NDT enkom utan även de syntetiska preparaten återkallas emellanåt på grund av instabilitet. Se exempel här.

Vad som är viktigt att veta är att blodvärden och patienters symtom inte alltid korrelerar. Det finns exempelvis studier som visar att patienter med ett mycket förhöjt TSH inte alltid har mer symtom än dem som enbart har litet förhöjt TSH. För att bedöma om ett läkemedel är bra eller inte bör man inte enbart gå på hur pass ”friska” blodvärdena blir, utan fokusera på hur patienten mår. Ändå görs detta misstag om och om igen.

I boken ”Behandling av vuxna med thyreoideahormon” utgiven av Nycomed 1994, med bland andra endokrinologerna Ernst Nyström och Ove Törring, skriver man att vissa patienter som tvingats sluta med NDT för att gå över till det syntetiska Levaxin har blivit försämrade i sin hälsa, och att dessa patienter därför kan få fortsätta med NDT. När Nycomed 2009 gav ut en ny bok med samma författare har dock detta stycke fallit bort. Trots att varken innehållet i Levaxin eller situationen för patienterna har förändrats det minsta. Läs mer.

Tillsatsen mikrokristallin cellulosa
Armour Thyroid, AT, är det mest kända NDT-preparatet, men blev på grund av produktionstopp i USA svårt att få tag på hösten 2009. Våren 2009 ändrades Armour Thyroids formula. Bland annat ökades mängden mikrokristallin cellulosa, förkortat MCC, som fyllnadsmedel och tabletterna gick inte längre att ta sublingualt (smälta under tungan), vilket är mer effektivt än att svälja läkemedlet då det inte måste gå vägen via magen innan det når blodet, och många patienter beskrev att de fick tillbaka symtom de hade innan de började med AT.

Stopthethyroidmadness skyller detta på att tillsatsen MCC försämrar upptaget av sköldkörtelhormon. Företrädare för kosttillskottindustrin menar att så inte är fallet (MCC är en mycket vanlig filler i kosttillskott); de säger att MCC är en ett olöslig fiber och olösliga fiber passerar rakt genom kroppen och utan att påverka den verksamma substansen. Man hävdar att den minskade effekten av nya AT inte beror på MCC utan på det nya intagssättet; vägen via tarmen istället för via huden under tungan där sköldkörtelhormonet direkt når blodet. När personer nu istället sväljer AT behöver de en något högre dos för att den ska bli densamma i kroppen som när de tog AT sublingualt.

Det verkar omöjligt att hitta några nyare studier som handlar om MCC och upptag av läkemedel. Men en docent i galenisk farmaci vid Uppsala Universitet berättar att: ”Av de fyllmedel man vanligen använder; laktos, stärkelse eller mikrokristallin cellulosa är nog MCC det mest stabila och inerta. Risken för påverkan är liten. Men jag har sett artiklar för 15-20 år sedan om att allt läkemedel inte frisattes utan följde med MCC i stället. Det skulle kunna tyda på att man behöver höja dosen.”

En kollega till honom som arbetat på Astra under många år svarar: ”Angående din fråga om absorption/adsorption av substanser till mikrokristallin cellulosa så är det några år sedan jag arbetade med det. När dessa hjälpämnen kom på marknaden för cirka 40 år sedan hade man vissa iakttagelser om bindning av lågmolekylära substanser (< 500 Da i molekylvikt). FMC Corp. som är den stora producenten (Aviel) gjorde egna utvecklingsarbeten för att kontrollera kvaliteten så att ingen bindning skulle ske. Efter att ha lyssnat med några kollegor inom farmaceutisk formulering så kan man nog säga att det inte föreligger några sådana effekter avseende de klassiska kvaliteterna av mikrokristallin cellulosa. Det pågår en fortsatt produktutveckling av nya kvalitetsvarianter och min bild är att företag som FMC Corp. är mycket medvetna om dessa effekter och har även release-specifikationer för löpande produktion som skulle fånga upp eventuella bindningsegenskaper. Observera att det ovan sagda gäller lågmolekylära, organiska molekyler och jag kan inte uttala mig om eventuella sorptionseffekter på peptider över 500 Da i molekylvikt eller proteiner.”

Observera att behandlingseffekten kan påverkas om läkemedel med sköldkörtelhormon tas samtidigt med vissa andra läkemedel. Följande information är hämtad från Fass:

– Järntillskott, kalciumprodukter eller läkemedel som innehåller aluminium och som exempelvis används mot halsbränna, sura uppstötningar eller magsår (antacida). Det bör gå minst fyra timmar (för att vara på den säkra sidan) mellan intag av dessa preparat och Levaxin.
– Vissa läkemedel (mot diabetes) som används för att sänka blodsockernivån.
– Digitalisglykosider som används vid hjärtsjukdomar.
– Vissa kolesterolsänkande medel som kolestyramin och kolestipol.
– Polystyrensulfonat som används vid behandling av förhöjda kaliumvärden i blod (hyperkalemi).
– Warfarin som är ett läkemedel som motverkar blodproppar.
– Sertralin som är medel mot depression.
– Imatinib som är ett läkemedel mot blodcancer.
– Rifampicin och rifapentin som är antibiotika mot infektioner.
– Östrogener (finns t.ex. i vissa preventivmedel eller i läkemedel som används mot klimakteriebesvär).

Exempel på olika NDT-preparat
Thyroid från Erfa i Canada är det preparat som exempelvis dr Karin Munsterhjelm i Finland och svenska läkare som skriver ut NDT på licens ersatt AT med. Erfas Thyroid är det NDT som är renast och innehåller minst tillsatser (exempelvis ingen laktos eller cellulosa).

Nature-Throid, NT, är ett alternativ för dem som är känsliga för titandioxid, då NT inte innehåller detta.

Thyroid från ERFA Canada
Nature-Throid och WP-Thyroid (Westhroid) från RLC Labs
Thyroid från Australien: ACPHARM
Thiroyd från Thailand: GREATER PHARMA
Thyroid-S från Thailand: SRIPRASIT
Thyreogland från Tyskland: Klösterl-Apotheke
Thyreoidum från Danmark: Biofac
Thyro-Gold (framtaget av dr John C Lowe): Natural Thyroid Solution

Se komplett lista över olika NDT på Stop the Thyroid Madness.