När det var som sämst frågade någon hur jag mådde. Jag förklarade att utöver den ”vanliga” tröttheten med hjärndimma så är minsta fysisk ansträngning väldigt utmattande och får mig att vilja sova på stört. Att gå hem från bussen i en uppförsbacke fick mig att stanna och vila flera gånger eftersom hjärtat höll på att hoppa ur bröstet. När jag kom hem var jag totalt utmattad, nästan förvirrad, kunde inte prata vettigt och hade svårt att svara på tilltal – jag kunde inte tänka, jag ville bara lägga mig ner och sova…
Personen jag pratade med log och nästan ökade leendet ju längre jag pratade, för att till slut bli allvarlig. Det blev väl uppenbart att det var olämpligt att le…
Det var så fruktansvärt förödmjukande och kränkande att närapå bli skrattad åt när jag förklarade hur lätt det är att bli utmattad i hela kroppen.
Det var ett tydligt exempel på hur någon reagerar när de inte kan förstå. Även om man kanske har en bekant med hypotyreos som man vet tar Levaxin, och har fått ”ytlig” kännedom om dennes trötthet – så kan man inte förstå. Inte ens om man på mer nära och dramatiska sätt får kännedom om andras rent förlamande trötthet och kanske sjukskrivning – inte ens då kan man förstå. Man ler, eller ännu värre – skrattar, förmodligen i något desperat försök att avge någon slags reaktion. Det är svårt att vara tyst och stirra apatiskt rätt in i ett ansikte som förklarar hur helvetet ser ut i verkligheten – det låter förmodligen för otroligt, för att vara sant.
Så – man ler… och det stjälper snarare, än hjälper.
Tags: Övrigt
Hej ! Att du inte har en ämnesomsättning som fungerar är jag 100 på. Har mått som du och med bra prover inom referens . Nästan i botten. Det var T:3 brist som avhjälptes med grishormon som ju innehåller T:4 och T:3 .Vi får hoppas att kampanjen för grishormon gör nytta för det var inte lätt att få licens.Skaffa dig kunskap .
Hej Elin,
Jo, jag har tagit grishormon i ett år, och det året sticker verkligen ut till det bättre om man jämför med åren före och nu snart ett år senare. Det är snart dags att börja igen, för jag vill inte tillbaks till helvetet…
Hej! hade från början överaktiv sköldkörtel,fick jodbeh.en gång o levaxin..hade yrsel, orkeslös,deprimerad, torr hud o hår,ont i leder o muskler, mjölksyra i benen..orkade knappt gå..sömnproblem, utslag..huvudvärk.mm och har tagit både högre o lägre dos levaxin, men ingen skillnad..tar nu liothyronin 20mg/får dela i två delar /2 ggr per dag, sen tar jag hydrokortison 5 mg/3ggr per dag..men jag mår inget bättre än för det..ser lite suddigt…har enligt egna prover som jag tagit .kortisolbrist..vet ej om jag blir bättre nån gång..??
Vet ej vad jag skall göra..läkarna bara höjer eller sänker levaxinen..som ej hjälper..?
Anki, vad har du för provsvar på TSH, fritt T4 och fritt T3?
Anki det finns hopp, jag var precis som du …
Jag har tagit Lio… nu i snart två år och det tog ganska exakt ett år innan jag insåg att något började hända. Mår nu bättre men insett att vägen är lång ännu.
Just nu försöker jag förstå hur allt hänger i hop för att kunna motivera min, än så länge, medgörlige husläkare att fortsätta skriva ut Lion …
Hur länge har ni dragits med detta elände?
Kramar från Annika
Känner igen mig precis. Människor förstår inte…. Precis som du beskriver här. Min pojkvän sa till mig -Men kan du inte försöka vara lite glad trots att du är sjuk? Då hade jag varit sjuk, riktigt sjuk i nästan ett år och gick hemma. Sov hela dygn, när jag var vaken hade jag näsblod eller migrän… Försökte förklara att detta är en autoimmun sjukdom och tänk om en diabetiker inte fick tillräckligt med inslulin utan bara precis så man klarar sig. För så kändes det med Levaxin. -Nej det tror jag inte svarade han då. Ja numera äter jag Thyroid och mår prima, och pojkvännen är en fd!
Hej Malin!
Tack för din kommentar (ursäkta att det har dröjt att godkänna den, men jag fick inget meddelande om att du skrivit den…)
Ja, det är märkligt hur man kan bli bemött; fast det är nog så – det är väldigt svårt att förstå sig på hur det känns… det tror jag alla hypotyreospatienter kan skriva under på.