Hypo2-föreningens medlem Kaarina som bloggar om sitt liv med B12-brist har fått minst två mycket märkliga kommentarer av sina tidigare läkare när hon har sökt hjälp för sitt, vad jag uppfattar det som, totalt invalidiserande tillstånd:
- ”Läkarna hade sagt att de inte kunde hjälpa mig, att jag skulle acceptera sjukdomen och sluta att söka hjälp.” (länk)
- ”En läkare sade till mig, att jag skulle tänka på min familj och inte förstöra deras liv. Vid det tillfället var jag så dålig att jag knappt kunde existera. Så deras ord var inte till någon större tröst.” (länk)
Kaarina fick till slut B12-injektioner och har fått ett helt nytt liv! I kontrast till detta är kommentarerna rent ut sagt fruktansvärda!
Har du själva några exempel på liknande kommentarer från läkare när det gäller behandling av sköldkörtelsjukdomar, hypometabolism, järn- eller B12-brist? Tipsa mig gärna i kommentarerna så sammanställer jag till ett nytt inlägg. Fundera gärna även på varför du fick den kommentar du fick… och dela gärna med dig av dina tankar kring det.
Tags: Hemska läkarkommentarer
Dina problem beror på att du snarkar.
En läkare kom fram till att jag var utbränd och deprimerad och sjukskrev mig. I mitt utmattade tillstånd orkade jag inte bry mig om huruvida diagnosen var riktig eller inte.
När jag sen flyttade fick jag en ny läkare (djävulen personifierad?) som jag var tvungen att träffa regelbundet för att få nya läkarintyg.
Några av hennes uppmaningar/slutsatser/råd:
”Det finns inte en möjlighet att du som bara är 32år kan vara utbränd, du känner bara efter för mycket och tycker synd om dig själv – ryck upp dig, fokusera och börja motionera”
”Simmade du bara i 30min?! Du ska simma 1000 meter!”
”Dricker du alkohol och har olika sexpartners? Isåfall är det inte konstigt att du känner dig dålig – det vill allt till att du håller dig på den smala vägen!”
”Det är inget som helst fel på dig”
Inte EN gång tog hon några tester på mig!
Jag bad till slut en annan läkare att ordinera provtagning – hypothyreos, järnbrist, B12brist samt högt blodsocker.
Hade verkligen jätteont i mina armbågar och på baksidan av underarmarna (hypoutlöst), nervsmärtor som utlöstes vid bara ett lätt tryck, kändes som någon körde in en nål i armen. Det var därför extremt svårt att jobba vid t ex dator. Läkaren är superstressad och böjer armen i alla möjliga olika vinklar, fast jag säger att det inte GÖR ont när man gör så. Jag förklara att de gör ont när jag jobbar, eller vid annat tryck mot armen, kan räcka med tyget från tröjan. En annan läkare har tidigare sjukskrivit mig en vecka (jag var ganska motvillig, men insåg att jag inte hade något val) och ska nu be om en vecka till. Den nya läkaren konstaterar till slut att:
”Men du har ju inte så ont, om jag vore som du skulle jag inte sjukskriva mig om jag ville behålla mitt jobb!”
(Jag fick trots detta en sjukskrivning, och eftersom jag är frilans så var det ingen som sparkade mig …)
Hej alla och tack alla ni som delar med er av er kunskap till oss som försöker hitta en förklaring till varför vi inte mår bra. Ni lägger ner ett stort viktigt arbete med att översätta och på alla sätt informera.
Jag har haft Hypotyreos i hela 33 år!!!!! Opererades 79 och fick Levaxin. Har efter detta aldrig mått bra. Lidit av de flesta symtom som utmärker detta tröttande tillstånd. Någon gång när jag orkar ska jag berätta hela min historia. Vi som drabbats hårt av traditionella och prestigefyllda läkares okunskap måste hjälpa varandra. Jag har själv med hjälp av all utmärkt info på nätet kunnat lägga det pussel, som fått mig att förstå vad allt svårt i mitt liv, relaterat till hälsan, berott på. Kan bara säga tack, tack. Äntligen har jag hittat en läkare som tar sig an mig.
Nonchalanta kommentarer, ointresse och dåligt bemötande har kantat min väg. Remisser till alla tänkbara ställen har kastats efter mig. Mediciner av alla tänkbara sorter har mer eller mindre tvingats i mig. ”Är-hon-här-nu-igen-känslan har mött mig oräkneliga gånger. Dum,ful,tjock gnällkärring står skrivet över läkares och psykologers ansikten. Men kanske ljusnar det nu?
Hälsa åt alla//CG
Ja var ska man börja när man ska redovisa märkliga uttalande från läkare..? Jag började lämna blodprov för två år sen efter misstanke om Hypoterios. Jag lämnade ett antal prover på TSH där värdena gick stadigt uppåt. I december var mitt TSH 9,8 och läkaren sa att ”vi börjar inte medicinera innan värdet är 10,0. Hur sjuk ska jag behöva bli sa jag och bytte läkare. Nu har det som sagt gått två år och jag har gått på knäna av trötthet men arbetat fram till maj i år då jag blev sjukskriven. Just nu har jag en läkare som totalt förnekar att det är min Hypo som stör. ”Dina värden är perfekta”. Hon vill att jag ska äta antideppmedicin som jag vägrat eftersom jag känner att det är min kropp som är sjuk och inte mitt psyke. Detta har stört läkaren något oerhört så hon skickade mig till Psyk för bedömning där de stöttade mig i att jag inte är deprimerad. Min läkare skriver ut läkarintyg och jag efterfrågar hela tiden kompletterande medicin till Levaxin men ”nej dina prover är inom referens så det är inte fel på Hypon. Sist jag var i kontakt med henne så sa hon att jag inte ens har Hypoterios..! Nu ska hon skriva träning på recept och hur det ska gå vet inte jag… Jag orkar inte gå särskilt långa sträckor utan total andfåddhet och tryck i bröstet. Hon vill också att jag ska gå till psykolog för att ”du måste inse att du är deprimerad!”. Jag vet snart inte vad jag ska göra… Blir nog snart deprimerad för att ingen lyssnar och tar mig på allvar.
Trött och sliten med stor vilja att bli stark igen
/Maria