Hashimotos tyreoidit (HT) är en vanligt förekommande sjukdom och är den vanligaste orsaken till hypotyreos. Symtom och sjukdomar som förknippas med HT anses vara orsakade av hypotyreos.
I en studie från 2011 antog en grupp forskare att högre nivåer av tyreoperoxidas-antikroppar (anti-TPO) skulle vara förknippade med en ökad symptombelastning och en minskad livskvalitet i en grupp kvinnliga eutyroida* patienter.
Studien visar att kvinnor med Hashimotos tyreoidit (kronisk lymfocytär tyreodit) visserligen lider av hög symtombelastning, men att hypotyreos bara är en bidragande faktor till utvecklingen av alla symtom – inte ursprungsorsaken.
Forskarna drog slutsatsen att kronisk trötthet, torrt hår, kronisk irritabilitet, kronisk nervositet, en historia av bröstcancer, tidigt missfall och sämre livskvalité var signifikant associerat med anti-TPO-nivåer som överskred brytpunkten.
Min kommentar
Om en eutyreoid* person utan diagnosen hypotyreos söker hjälp för ovanstående symtom och uppvisar förhöjda nivåer av anti-TPO – brukar det heta att ”antikropparna spelar ingen roll”. Det är kanske dags att omvärdera den ståndpunkten? Med den här studien blir ju den här vanligt förekommande uppfattningen omkullkastad. Om patienten är eutyreoid* så är det ju inte själva hypotyreosen (underfunktionen) som orsakar symtomen när det förekommer förhöjda nivåer av antikroppar mot vävnaden i sköldkörteln.
(*) Personer som kan anses vara ”friska” eller medicineras med sköldkörtelmedicin – och har blodnivåer av T4 och T3 inom den så kallade referensen – kallas ”eutyreoida”.
Studien
Hashimoto’s Thyroiditis Affects Symptom Load and Quality of Life Unrelated to Hypothyroidism: A Prospective Case–Control Study in Women Undergoing Thyroidectomy for Benign Goiter.
Johannes Ott, Regina Promberger, Friedrich Kober, Nikolaus Neuhold, Maria Tea, Johannes C. Huber, and Michael Hermann. Thyroid. February 2011, 21(2): 161-167. doi:10.1089/thy.2010.0191.
Intressant! Men hur behandlar man symtomen vid förhöjda antikroppar då?
Detta är något jag hela tiden har hävdat, eftersom mina TPOak började stiga i samma veva som jag blev sämre. Alla andra prover var bra. Men som sagt…enligt läkarna är det ingenting att bry sig om!!!
Fruktansvärt att höra när man har alla symtom!!!
Vi för hoppas på en mer förstående läkarkår när forskningen går framåt!!!
Hej!
Kicki hur har det gått? En gång i tiden hade jag skyhöga S-anti- TPO och inte vet jag om man kollade att de gått ner när jag fått behandling för hypotyreos. Det här är min sjukdomshistoria på hypotyreosfronten.
Idag är det första gången jag är inne på denna hemsida. Jag visste inte om att den fanns och är glad för vad jag hittat! Ska nog bli medlem! Blir ledsen när jag förstår att alla inte haft den tur som jag haft!
För 16 år sedan var jag deprimerad och fick antidepressiv medicin utskriven för första gången i livet. En månad efter det flyttade jag från en stad till en annan och fick ny husläkare och hade rekommenderats att så snart som möjligt besöka läkare igen av den förra läkaren, när jag flyttat till min nya stad. Den nya husläkaren undrade om det tagits några blodprover på mig i samband med att jag blev deppig, eftersom man kan vara deprimerad pga många orsaker. Sagt och gjort och proverna visade att något var konstigt (Normalt S-TSH värde, men för lågt S-T4). Min nya och mycket engagerade läkare sa att detta måste undersökas (ungefär som en detektiv). Men, hon visste att jag måste sluta med antidepressiva medicinen innan adekvata nya mätningar kunde göras. Jag blev bättre av den antidepressiva medicinen, men något var fortfarande mystiskt i mina blodprov, som min engagerade läkare inte glömde bort att jag skulle ta. Då fortsatte min husläkare sitt undersökande arbete. Nu hade det hunnit bli vår år 1999. Hon skickade mig till Danderyds sjukhus Endokrinologi- och diabetesmottagning. Mer prover (blodprov visade på ett S-anti-TPO på 661, när gränsvärdet skulle vara mindre än 100), man gjorde någon belastning på Hypofysen för att se om den fungerade. Inga fel där och då blev det finhålspunktion på Onkologen. När jag gick dit var jag orolig, för jag visste att man upptäckte cancer på onkologen. Nålsticket kändes knappt. Innan jag gick hem från Endokrinologmottagningen den dagen hade jag träffat Ulf Adamson, docent och överläkare och fått ett recept på en burk tabletter 100 mikrogram Levaxin. Några veckor senare fick jag ett brev ”Bästa Miriam! Finnålspunktionen från den 20 april visar tecken på inflammation av den typ som kan ge underfunktion av sköldkörteln. Behandling är i så fall Levaxin på det sätt som Du fick vid besöket här den 14 april. Meddelas för din kännedom. Med vänlig hälsning Ulf Adamson Docent, överläkare” Men sedan slutade inte utredningen, för man skulle ställa in medicinen. Efter en månad var det dags för återbesök på Endokrinologmottagningenoch inklusive ny provtagning, för att se hur kroppen svarat. Endokrinologen förklarade att jag hade något som heter Kronisk lymfocytär thyreoidit av Hashimoto typ, för det hade Dr Lennart Sundkvist skrivit i sitt utlåtande av min finnålspunktion. Helt otroligt vilka former och beskrivningar som den mannen skrivit om när han studerat cellerna i provet från min sköldkörtel. Imponerande! Jag har utlåtandet framför mig, för jag fick en kopia samt information om min sjukdom. I informationsbrochyrerna kunde jag bla läsa om hypotyreos, vad jag skulle vara uppmärksam på t.ex. att man inte ska ta järntabletter vid samma tid som man tar Levaxin och inte heller vissa kolesterolsänkande mediciner och annat matnyttig information. Övriga provsvar som skett under utredningen fick jag också. Nu ser jag att S-TSH värdet vid sista besöket var en bra bit under gränsvärdena, för så skulle det visst vara pga att jag fått medicin. Jag blev mycket väl omhändertagen där för 14 år sedan. Endokrinologen berättade också att man inte vet varför jag fått hypotyreos. Depressionen kunde ha utlöst den, men det kunde lika gärna vara så att bristen på levaxin gjort att jag blivit deprimerad. Min dåvarande husläkare Annika Pousette är jag så tacksam till! Hon gav sig inte. Min sjukdom kunde ha missats om inte hon varit så vetgirig! Det enda symptom jag tänkt på i efterhand, förutom depressionen var att jag i flera år harklat mig mycket titt som tätt. Från den dagen då jag fick min sjukdom förklarad av endokrinologen skulle jag skötas av husläkarmottagningen genom ett blodprov + koll hur jag mådde varje år. Jag har i stort sett mått bra sedan dess, förutom för några år sedan. Det har alltid blivit lite tveksamheter när jag fått ny husläkare eller bytt husläkarmottagning. Det verkar finnas en viss okunnighet bland flera husläkare jag mött om hur TSH- värdet blir när man äter Levaxin. De blir konfunderade, för labbrapporten säger ju att något är fel pga TSH-värdet ständigt är under gränsvärdet. En husläkare kontaktade endokrinologen för råd och fick på så sätt reda på att allt var som förväntat pga att jag åt Levaxin. Själv släppte jag det och trodde i min enfald att denna kunskap skulle vara något som skulle följa med i min journal. För några år sedan fick en läkare på tämligen osäkra grunder för sig att han skulle höja min dos. Då blev jag rätt uppskruvad och mådde rätt uselt ett tag, men blev bra när dosen återgick till 100 mikrogram igen. För ett knappt år sedan upptäckte min husläkare att jag hade högt kolesterolvärde och satte mig på Simvastatin. Tyvärr hade jag glömt informationen angående att man inte skulle ta Levaxin vid samma tillfälle som vissa läkemedel som sänkte kolesterolhalten. I höstas fattade jag inte varför jag blev så deppig och oerhört trött, ville ligga hela vintern helst. Men kolesterolvärdet hade blivit prima och det fria S-T4 värdet var bra (ja, inom gränsvärdet), men jag mådde uselt. Om det var en riktig depression då kan jag inte idag veta, bara misstänka. Nu för tiden äter jag inte kolesterolmedicinen längre! Nu vet jag också att det varnas på bipacksedlar på vissa statinmediciner för att ge medicinen till kvinnor och personer som har eller har haft problem med sköldkörteln. Bingo! Blev rätt arg på min dåvarande husläkare som inte höll koll på det! Igår läste jag på nätet att hypotyreos kan höja kolesterolvärdet. Det kunde jag läsa på Webbdoktorns hemsida på svenska.yle.fi! Vad kom först, ägget eller hönan för mig? Ser också att gränsvärdet för fritt T4 numera är 8-14 pmol/L, 1999 var referensvärdet 10-22 pmol/L. Vet någon varför det ändrats?
För inte så länge sedan ville en ny husläkare sänka min medicin pga att mina S-TSH värden som vanligt ligger under gränsvärdet. Då mindes jag inte vad som gamla läkare sagt om just det värdet förr (och som sagt var verkar ingen ha skrivit notering om det i min journal….) och gick med på att sänka. Men idag, efter att i två dagar läst en massa bra artiklar här och på andra platser samt tittat på materialet från utredningen 1999 och brev från endokrinologen, då klarnade mitt minne. Ser bland annat att mitt T4-värde har sjunkit stadigt sedan 1999 (trots att det ligger inom nutida gränsvärden, men numera på den nivån jag hade då jag diagnostiserades som sjuk i kronisk Hashimoto 1999 och kan se samband mellan min hälsa och hur jag tagit mediciner fel genom åren. Idag börjar jag äta Levaxin med 100 mikrograms styrka igen och har stor tro för att bli bra igen! Undrar om min kliande hals enbart beror på resterna av en av mina svåraste virusförkylningar någonsin i mitt +40 åriga liv? Jag har ett svagt minne om att detta kliande var en av de sakerna jag kände före jag fick reda på att Hashimotos intog min lekamen. Än en gång, vad är orsak och vad är följden i vår thyroida värld? Lycka till medsystrar och medbröder!!!! Hoppas mitt inlägg kan vara till hjälp för någon!
OBS! Jag har missat att skriva att min första läkare som skrev ut antidepressiv medicin inte hade tagit några blodprov för att kolla orsaken till nedstämdheten. Den läkaren skickade bara iväg mig med en burk tabletter antidepressiv medicin.