Det jag känner existerar inte?

18/4 Söndag kväll. Oj. Har haft en härlig helg. Nu börjar det nästan bli overkligt. Nu fattar jag på riktigt. Att det faktiskt är så att man inte ska må så som jag gjort de senaste, ja jag vet inte ens hur många år. Det är så svårt när man bara har en diffus känsla av att det är något som inte stämmer. När man har en massa massa symptom, fast som man ändå kan leva med. Man gnatar på i sitt liv och lyckas ändå få till det ok på nåt sätt. Tills vissa symptom plötsligt blir för svåra att leva med.

Jag är nu glad att vissa symptom blev för svåra att leva med. Annars hade jag ju aldrig fått känna på det här. Det här är en i princip fullständigt mjuk och smärtfri rygg. Det här är ett mycket lugnare och gladare sinne. Det här är ork att leka och skratta med min dotter och sambo. Det här är att se ljust på framtiden och längta efter saker. Det här är att vara oerhört tacksam för vad jag har och att kunna leva och andas i nuet. Det här är helt otroligt fantastiskt härligt. Det här har dessutom bara börjat….

Jag har nu ätit Nature-Throid i 18 dagar, och har i 5 dagar varit på dosen ½ grain. Höjer med ¼ var 14:e dag tills jag är på 1 grain, och sen med ½, är planen.

Måste berätta lite mer om ryggen. Min ständiga följeslagare ländryggssmärtan. Häromdagen hade vi städdag på förskolan, och jag krattade löv och dylikt i en dryg timme. Jag hade en ställning som min rygg i vanliga fall hade sparkat bakut direkt av, men tänkte att det var lika bra att testa….så jag körde på. Och räknade med att inte kunna ta mig upp ur sängen nästa dag. Men – surprise! – ryggen fortfarande mjuk som bomull dagen och dagarna efter.

Idag har jag städat hemma, i några timmar. Jag kan säga såhär, min rygg gillar inte att städa. Eller förlåt, gillade inte att städa. Nu sitter jag här i soffan, fortfarande lika mjuk i ryggen. Häftigt. Undra vad min osteopat skulle säga….förmodligen inte tro mig….

Så dessa tecken betyder ju mer för mig än att jag blivit av med ryggsmärtan och givit mig mer ork och lust. Det betyder ju att;

1. Medicinen fungerar

2. Diagnosen Hypo2 stämmer – och inte minst – FINNS!!

Vilket också gör mig lite stridslysten. Jag har ju även innan varit lite arg givetvis, på att man ignorerar den här sjukdomen som att den inte finns, och på att det ska vara så svårt att både bli diagnostiserad och att få rätt behandling. Men nu blir jag det verkligen. För det innebär ju att det jag känner inte finns. Att det finns folk som tror att jag ljuger. Det gör mig förbannad.

Jag vill inte behöva köpa min medicin från utlandet. Jag vill, som folk med andra sjukdomar, kunna få min medicin lättillgängligt från Apoteket på ett vanligt recept. Min läkare vill det, men har inte rätten att bedöma det, eller möjligheten att få igenom det. Ska det behöva vara så?? Vad krävs för att de ska tro på oss?

Men, men nu ska jag i första hand fortsätta att njuta av mitt nyvunna tillstånd. 🙂 Få ordning på mig helt och hållet och vara glad och tacksam att jag har haft kraft att finna min egen diagnos med hjälp av rätt personer. Och att jag ändå så fort känner mig SÅ mycket bättre och att jag är relativt ung fortfarande.

God natt!

//Malin